Den utlovade fortsättningen på 10-års-summeringen har låtit dröja på sig, men bättre sent än aldrig…

Den 15 December 2019 blev det 12 år sedan vi flyttade hit på heltid – och till våren blir det 13 år sedan vi köpte huset.

Nu ska jag i alla fall fortsätta summeringen med lite om Byråkrati, Hantverkare, Sjukvård, Grannar, Svenska Vänner, Turistande samt sist men inte minst – Språket.

Varning för långt inlägg utan bilder…          

Byråkrati

Franska myndigheter och företag har en stor förkärlek för papper, vilket vi varseblir redan vid husköpet – men då överser med. Första “chocken” kommer istället när vi öppnar bankkonto. Alla papper (och det är många..) fylls i på “skärmen” av vår bankman.
Dessa skrivs sedan ut i tre exemplar – varav vi får ett. Sedan avslutar han med att skriva ut ett komplett set – som inte är ifyllt. På min fråga säger han då att det ska fyllas i manuellt med bläck för att sedan vara det “original” som ska arkiveras…

Listan kan bli lång på alla liknande situationer – men mycket har hänt på senare år. Man har inom den statliga administrationen tagit fram många nya IT-system och det mesta kan nu göras “via nätet”.

När jag 2018 förnyar mitt körkort (lastbil & buss) har man just sjösatt ett nytt IT-stöd för det. Via nätet kan jag denna gång ladda upp både läkarintyg och alla andra handlingar. Går sedan till en automat för “e-Photo” i närmsta köpcenter och tar ett foto samt skriver min namnteckning på skärmen. Detta laddas upp direkt från automaten till körkortssajten, och jag får ett ID-nummer som jag hemma matar in i “mitt ärende”och sedan trycker på “Ansök”.

Får sedan flera SMS vartefter processen fortskrider, och efter dryga två veckor dyker körkortet upp i brevlådan.

Avsaknad av personnummer gör att man har olika nummer för skatt, sjukvård etc. Man identifieras med namn, födelsedag och adress – som man alltid måste intyga med hjälp av en el- gas- tele- eller vattenräkning som innehåller både namn och adress.

Uppsidan med denna byråkrati är dock att man slipper ID-kapningar…    

Hantverkare

Det har skrivits många böcker och kåserier om hur svårt det är med franska hantverkare – lite oförtjänt tycker jag. Det fungerar ungefär som i Sverige – om man inte har en tydlig beställning så får man inte ett tydligt resultat – och en del av hantverkarna “duttar runt” mellan olika kunder och del av dem tar ett jobb i taget…

Sedan kompliceras det naturligtvis dels av det faktum att man här har lite andra metoder, material och verktyg, och dels av att det ofta blir en del missförstånd på grund av språket. Vi har genomfört ganska många “projekt”, både stora och små, med bra resultat och utan alltför stora överraskningar.     

Sjukvård

Den franska sjukvården måste jag “höja till skyarna”. Själva vården är nog inte bättre egentligen – men tillgängligheten…

Både Inger och jag har många exempel på hur bra det fungerar – och vilken fördel det är att alltid ha sin husläkare som har koll på det som händer även hos andra läkare.

Ingen möda sparas för att utreda ett fall och det finns heller inga köer till någon undersökning eller behandling. Och det bästa av allt – det finns inga “kallelser” som man ska sitta och vänta på. Man bokar alltid nästa återbesök när man träffar läkaren, och man bokar ingen funktion – utan man bokar en person.

Som patient känns det väldigt tryggt, men en svensk läkare skulle säkert säga att vi har en omfattande överbehandling här – och samhällets kostnader för sjukvård skenar förstås.

Grannar

När vi med husbilen kör in på vår gata på kvällen den 15 december 2007 blir första reaktionen att det är väldigt svart. Det finns visserligen gatubelysning, men alla hus är nersläckta, fönsterluckorna är stängda och tomterna har dessutom höga staket eller häckar som hindrar insyn.

Redan nästa dag sätter vi upp medhavda belysningar utomhus, och det har sedan successivt blivit mer och mer.

Numera sticker vi dock inte ut – det är många som har mycket mer ljus än vad vi har, och dessutom har de flesta staket och häckar blivit lägre.

I slutet på Maj finns i den Franska kalendern något som heter “Grannens dag”. Då arrangeras ofta olika former av gatufester. På vårt kvarter finns en liten “festkommitté” som sänder ut kallelser och kontaktar kommunen som kommer och sätter upp ett stort tält samt bord och stolar.

Var och en bidrar sedan med något till en gemensam aperitif – och sedan något att äta till sig själv efteråt. Borgmästaren kommer och deltar i Aperon – och liksom övriga deltagare smakar han gärna på Ingers Gubbröra på hårt bröd med en OP därtill…

Svenska vänner

När vi kommer ner hit så vet vi inte att det finns flera Svenskar i närområdet – det blir en glad överraskning vid första besöket på marknaden i grannbyn Lorgues.

På baren Grillon sitter 20-talet svenskar och fikar, och de flesta går sedan vidare till Hotell Parc, och äter en gemensam lunch. Vi får också veta att man spelar boule på fredagar, men att det är uppehåll över vintern.

Numera är det inte lika mycket folk på marknadsträffarna, men desto mera på boulen. Vi spelar nu boule varje fredag – året runt, och som mest har det varit 37 spelande. Spelet avslutas med en Aperitif, som vi turas om att bjuda på, och sedan går de som vill vidare för en lunch på något lämpligt näringsställe.

Trots att en del flyttat tillbaka till hemlandet så växer gruppen sakta hela tiden – och vi har även fått lite inslag från våra nordiska grannländer.

Turistande

Vi har förmånen att ha husbilen stående på tomten och det har gett stora möjligheter att turista både i Frankrike och övriga Europa. Taradeau ligger utefter motorvägen mellan Spanien och Italien, med lite drygt 40 mil till Spanien och 10 till Italien.

Först och främst har vi åkt husbil ToR Taradeau – Sverige varje sommar. Då har vi vinnlagt oss om att åka olika vägar för att få se nya saker. Stora omvägar ibland på resan till Sverige – men mera rakt ner när vi varit på “hemväg”.

Därutöver har vi åkt hela Franska Atlantkusten och även gjort flera utflykter till Spanien, Portugal, Italien, Kroatien mm. Dessutom, varje år till Port Grimaud – sista höstveckan som campingarna har öppet där och turisttrycket på stranden är lite mindre.

Sedan har vi naturligtvis turistat en hel del med personbil i närområdet, dels i  form av utflykter – både med vänner och med Rivieraklubben, och dels i samband med guidning av alla besökare från Sverige som vi haft genom åren.

Språket

Det går inte att summera en längre vistelse här utan att kommentera språket – vi har bara lite gammal skolfranska som grund när vi flyttar hit och detsamma gäller för många andra i gruppen.

Trots försök med både språkkurser och “Franska för invandrare” så blir det lite för svårt att lära sig språket på en tillräckligt bra nivå – och det underlättas inte av att vi har så många svenska vänner. De första åren ser vi bara på fransk TV, men numera är det mest svensk TV som gäller.

Samtidigt så har vi klarat oss bra och egentligen inte haft några stora problem. Det finns ju numera väldigt bra hjälpmedel för språk på nätet, och vid myndighetskontakter har det varit ovärderligt – även om det inte är perfekt.

Läkare, som det är viktigt att förstå, pratar som regel rimligt bra Engelska – men folk i gemen är ganska dåliga, även om det skett dramatiska förbättringar sedan vi först kom hit.

Men vi har säkert missat något extrapris, eller avstått från någon fördel, för att vi inte varit säkra på vad ett erbjudande inneburit.

Och visst önskar man att det varit lättare att prata med grannarna – särskilt i svåra situationer som dödsfall och liknande.

Slutligen

Det finns naturligtvis mycket mera att skriva om, men det får räcka så här. Sammantaget har vistelsen här givit en erfarenhet som vi inte vill vara utan, och vi har trivts, och trivs fortfarande, väldigt bra i landet.

Sedan måste man ju säga att den utveckling som skett på senare tid – med ”gula västarna” och strejker är lite trist. Å andra sidan känner vi inte riktigt igen oss i Sverige heller – med den utveckling som visas i TV och tidningar.

Projektet med att vistas i värmen som “klimatflyktingar” var tänkt att vara i 5-10 år och nu är vi inne på år 13… Detta beror ju på att vi trivts bra med det mesta. Samtidigt har vi sagt att vi vill flytta själva – och inte bli flyttade.

Därför har vi beslutat att dra igång projektet “Återflytt”. Det kommer säkert ta något eller ett par år till, men vårt hus finns nu ute på Marknaden.

https://www.compagnie-provencale.com/taradeau-83460/vente_maisons%20-%20villas_197V783M.html